In a hopeless place

Och så var det onsdag. Och jag är ledig. Tråkigt. Men helgen var inte tråkig! 
Vi hade en skittrevlig middag med Emilia och Jockä. Men det tog då hundra år
innan vi kom utanför dörren alltså. Det är ju alltid hemma man har det som roligast.
Jag vet inte om jag ljuger men tror att klockan var närmare 01.30 innan vi äntligen
var påväg in till stan. Och väl där hamnade vi på Spy Bar. Det var väl sådäääääääär! 
Fast är alltid kul på ett sätt med ställen man inte varit på.









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback