So I got my boots on

Ja. Jag vet! Jag svimmade själv när jag såg dom.
Jag stod som förstenad framför det enorma skyltfönstret.
Då fick jag den där känslan när det inte finns några val, det
finns ingen återvändo, inget som kan få mig att inte gå in och ge dom till mig.
För det finns inget rätt eller fel. Bara grappa tag i dom, gå ut och var nöjd.
Först höll jag i dom ljusbruna och grät nästan, men jag fegar alltid ur.
Det blir alltid svart i slutändan.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback