emasund

Lite babbel. Jag har inte vågat säga det helhjärtat och ärligt att
jag verkligen trivs här i Sthlm, att jag känner att Sthlm är hemma och
inte Hudiksvall. Men så é dé! Och så sjukt mycket mer än förra året. 2012
blev verkligen en riktig kickstart, en helt ny energi. Sen slog det mig när jag läste
en mening idag om att någon insett att den har allt den önskat om hela livet.
När jag frågade mig själv om jag hade det så fanns det ingen tvekan där. Och
sedan kom följande faceslap på det när jag kom på att jag inte mått dåligt
på flera, flera månader, utan att jag riktigt tänkt på det. Mått dåligt kan då låta
ganska urlöjligt men med det menar jag riktigt dåligt, hade en liten sväng när
jag verkligen inte hade hopp om mycket, förra året. Inte så konstigt egentligen
när man slösat bort några år på skit. Och för vad? Ingenting. Men envis som jag är satt
jag fast där ganska länge och gav mig fan på att jag klarade det själv. Att det
skulle gå över av sig självt bara jag höll ut lite, lite till. Ja, det kanske hade gått
snabbare om jag hade bett om hjälp. Men nu är det så långt bakom mig och jag
är där jag ville vara. Där jag ville och kanske mer än så. Saker jag mår dåligt av
nu är skitsaker, typ att jag tappar mackan upp och ner, näääe men så kan jag förklara
det som enklast iaf. Känslan var obeskrivlig när jag kom på det här av mig själv.
Efter mig själv, det är inte likt mig att beröma mig själv, men efter mig så kommer
freddan, han har nog ingen aning om vilken stor del han är av att jag är en helt ny
person och medmänniska. Han har gett mig, lärt mig och visat mig hur det ska vara.
Det lilla som är kvar som jag kämpar emot med så små onödiga krafter låter jag
vara. Det handlar om stunder på dagen som jag kan komma på mig själv att jag
står och tänker på helt fel saker, saker som får mig att stelna till och bara blunda
och jag skakar på huvudet. Det skiter jag i, det försvinner, eller så har det bara
blivit en del av mig. That´s it. Det är såhär jag vill må och så förblir det!