Falla fritt

Jag har tre småplaner som är ganska stora.
-Skaffa mig min fralla
-Resa 1 månad
-Skaffa mig en sångpedagog
Och jag har liksom småpanik över detta hela tiden. Jag är så
rädd för att det ska vara försent, så helst vill jag göra dessa småsaker
nu! Helst igår. Frågan är ju om det är nödvändigt att ha bråttom?
Man lever ju inte hela livet! Man kanske kan ta varje dag som den kommer
och på det viset märker när det är dags. Tex att resa bort en månad.
Känns som att det är svårast. För hela livet handlar om jobb. Känns det som.

OCH det här är den enda snö jag fått uppleva, typ.
Det är förjääävligt. Vad händer!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback